1 advent

Andakter

Första Advent

Ett nådens år


”Jag ska gå på klo,” sa hustrun mycket oväntat till mig en dag när vi befann oss i stugan. Ordet klo, hade hon aldrig tidigare använt. Jag blev nyfiken om det var ett norrbottnisk utryck eller om det enbart var ett ord som vi i Umeå trakten hade. När vi kom hem från stugan konsulterade jag boken ”Pitemålet – ållt mila àagg å `ööx”, där jag kunde konstatera att ordet klo det fanns även på Pitemål som ett ord för Toa eller dass.


Vid vår sommarstuga har vi ett utedass som jag byggde sommaren 1995.

Det utedasset är ett hopplock av material från olika rivningsobjekt som jag haft genom åren. Jag gissar att vi har Sveriges vackraste utedass golv. Jag har nämligen lagt in gamla, breda, tjocka och narade golvplank från vår bagarstuga. Fönstren är ifrån ett rivningshus, takpanelen från en bastu, tvättställsbordet kommer från Piteålasarett osv. En gång när jag satt i vårt utedass med dörren öppen mot skogen kom en del nostalgiska filosofiska tankar till mig som berättelsen nedan.


Det berättades om en student vid Johannelunds missionsskola, om hur han försökte få sin rumskamrat att komma hem tidigare på kvällarna. Det här hände någon gång under 40 talet. Han gick ner till källarförrådet och letade fram en genomrostig potta med lämpligt många hål i. Denna placerade han i deras gemensamma kommod, den rätta pottan ställde han under sin säng. Sedan släckte han ljuset och lade sig ner för att invänta sin kamrat. Som brukligt kom nattsuddaren sent, mycket sent på kvällen. Studenten berättade med inlevelse hur han hörde nyckeln vridas om i dörrlåset och hur dörren försiktigt öppnades och stängdes. Sedan hörde han i mörkret det välkända ljudet när pottan drogs fram ur kommoden och hur det speciella ljudet kom när kisset mötte den plåtbetäckta pottan. Men sen upphörde ljudet för att åter komma för att sedan åter upphöra för att sedan komma igen. Då hörde han sin rumskamrat mumla i mörkret, ”Konstigt än hur jag vänder

pottan kommer kisset på golvet”.


Att skriva om klo och potta i en from krönika kanske inte riktigt är på sin plats för den moraletiska personen som vill att allt ska vara andligt rätt skrivet. Men till dig som har sådana funderingar vill jag påminna om Paulus som berättar om pottan. Han beskriver hur krukmakaren gör kärl av samma

lerklump något till hedersamt bruk, någon anan till mindre hedersamt bruk,

(Rom 9:21). Det står också om hur Gud ger Israels folk instruktioner hur de ska göra med sina toalettbesök. (5 Mos 23: 12-13).


Det är första advent till helgen med rubriken ”Ett nådens år.” Det är kyrkans nyårsdag där vi startar med att proklamera att den kristna tron är en nåderörelse. Vi får berätta om det mest häpnadsväckande som hänt i världshistorien.


Vi sjunger i psalm 104; vers 4, ”Låt hjärtat öppna sig, bjud Kristus hem till dig. I dag vill han dig gästa och sitt förbund befästa. Hosianna pris och ära! Vår konung är nu nära.”


När vi berättar om Jesus, och vad han betyder för oss, då kan det ibland kännas som för studenten med den rostiga pottan, att allt hamnar på golvet. Vi tycker att hur vi än vänder och vrider på vårt budskap tas det inte emot. Min uppmaning till dig denna första advent är att sjung med i advents och jul psalmerna, se bort i från nostalgin. Låt texterna drabba ditt hjärta, bjud Kristus in i ditt liv som J.O. Wallin skriver i sin advents psalm.


Frågan jag ställer mig är hur mina försök att presentera Jesus har landat hos er? Jag har försökt att vända och vrida på orden för att någon skulle få insikt i vad Evangelium är. Att det inte är VAD vi gör som räknas utan vad vi ÄR.


Jag önskar dig ett nådens år från Herren.

Allt gott

Gösta Degerman