Under den blodiga konflikten i Kongo 1960–64 sattes över 6 000 svenska soldater in för att genomdriva FN:s vilja. Striderna blev periodvis mycket hårda och 19 svenskar omkom. Kongokrisen är det senaste tillfälle då svenska soldater varit inblandade i militära slag och gått till anfall.
Jag var tio år gamla då och minns medias rapportering från Kongo i början av 1960-talet. Jag minns det därför att min äldste bror Lars Gunnar var med i den svenska bataljonen som stred där nere. Det var på morgonen den 13 september 1961 som den svenska FN bataljonen blev beskjutna. Anhöriga hemma i Sverige kunde följa konflikten genom press, radio och det nya TV-mediet. En förklaring till att många har starka minnen från Kongokrisen det är att den svenske FN-chefen Dag Hammarskjöld dog i omdiskuterad flygkrasch där nere.
Flera år senare fick jag veta att pappa natten till den 13 september 1961, som då nyss hade blivit kristen, väcktes mitt i natten av att han fick en maning att han skulle be för Lars Gunnar. Han visste inte hur han skulle be men han steg upp och vandrade runt i huset och ropade tyst i sitt inre för sin äldste son. Det visade sig senare när Lars Gunnar kom hem att just vid den tiden var striden som hetast och en granat hade briserat strax intill honom, hans kamrat omkom men han själv fick bara några flisor som fastnade i hans kropp.
Varför jag skriver om Kongokrisen är att den kom upp i mitt huvud när jag läste vad som händer i Ukraina, Israel, Syrien, Iran och hela området där nere.
Helgens tema handlar om korset och uppståndelsen. Det handlar om konflikter, om hat, om angrepp och förtvivlan som vänds till glädje. Det var ju något som de svenska FN soldaterna ville få räcka folket i Kongo, de skulle äntligen få bli fria. På samma sätt talar helgens texter om död till liv.
När vi nu snart ska fira den största av alla kristna högtider så måste vi få fokusera än tydligare kring hur vi ska kunna nå livet med Gud. Vid Golgata föddes vi in i det nya livet med Gud. Jesus bombaderades av frågor, spott, slag, vanära och dom. Han piskades och slet med att bära korset upp till avrättningsplatsen där själva crescendot av vanära skulle inträffa. Han skymfas genom att de slet av honom kläderna och spikade fast honom på korset, naken, övergiven, ensam. Han blev avrättad som en värsta förbrytare men där skedde något förunderligt. Paulus skriver att: ”Budskapet om korset är en dårskap för dom som går förlorade. Men för oss som räddas är det en Guds kraft till räddning.” (1 Korinterbrevet 1:18)
Där i korset försonade Jesus alla människor i alla tider med Gud. Där öppnades en ny och levande väg för alla som vill ta emot Guds gåva. Där i korset blev alla människor från evighetens begynnelse förlåtna och försonade med Gud. Där vid Golgata, fick du och jag möjlighet att se Gud. I denna förlåtelse och försoningshandling har Gud sträckt ut sin hand till oss, till dig och mig. Han har i sin stora kärlek gett oss en möjlighet att svara ja eller nej till hans stora gåva.
En skön påskhelg önskar jag dig
Allt gott Gösta Degerman
Fler andakter
Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”
Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.
Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.
En gång ska alla folk och språk lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.
Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.
Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.
De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.
I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.
Men bibeln uppmanar oss att se uppåt. Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.
Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.
Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.
Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.
Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?
En skön helg önskar jag dig. Allt gott Gösta Degerman
24: söndagen efter trefaldighet
22:a söndagen efter trefaldighet
21:a söndagen efter trefaldighet
19:e söndagen efter trefaldighet
17:e söndagen efter frefaldighet
16:e söndagen efter trefaödighet
15:e söndagen efter trefaldighet
14:e söndagen efter trefaldighet
13:e söndagen efter trefaldighet
12:e söndagen efter trefaldighet
3:e söndagen efter trefaldighet
2:a söndagen efter trefaldighet
1:a söndagen efter trefaldighet
Copyright © All Rights Reserved