I have a dream, (jag har en dröm) det var en fras som Martin Luther King, den amerikanske medborgarrättsaktivisten hade som grundfundament i sitt berömda tal. Han talade till det amerikanska folket om sin version att en dag skulle alla vita och svarta leva som jämlikar.
Det var den 28 augusti 1963 vid Lincolnmonumentet i Washington, D.C där han som ledare för den amerikanska medborgarrättsrörelsen talade till ca 240 000 deltagare om sin stora dröm. En del av talet kan du läsa här:
”Jag har en dröm, att nationen en vacker dag skall resa sig och göra den verkliga innebörden av sin troslära till verklighet: "Vi anser att dessa sanningar är självklara, att alla människor skapats som likar." /…/ Jag har en dröm, att mina fyra små barn en dag skall leva i en nation där de inte blir dömda efter sin hudfärg, utan efter deras karaktärs innehåll.”
De flesta språkforskare menar att detta tal är ett retoriskt mästerverk som påminner om en baptistisk predikan där King hänvisar till bibeln i sitt tal.
Han var en ledare som Nelson Mandela i Sydafrika, eller Mahatma Gandhi i Indien som vågade stå emot överheten genom fredliga demonstrationer. De vägrade våld i stället talade de om samförstånd och kärlek.
I helgens texter möter vi ledarnas ledare, nämligen Jesus Kristus. Jag för min del tycker att texterna handlar om världens bästa coach. Jesus säger om sig själv att han är den gode ledaren, han är herden som säger att han känner sina barn vid namn. Han säger: ”Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen ska rycka dem ur min hand.”
Jesus samlar tolv oerfarna män omkring sig. Det är till antalet som ett fotbollslag med en reserv på avbytarbänken. Dessa tolv, får under tre års coachning, lära sig om hur Guds rike ska förkunnas för alla folk runt om vår värld. De får lära sig hur Guds tankar är om människan, de lär sig också om hur de ska be, hur de ska vara mot varandra, och de lär sig vad sann kärlek är.
När Jesus senare dör och uppstår, och när han ska lämna lärjungarna, då lovar han att han ska sända en annan av samma sort som han själv. Han skulle sända sin Ande till dem, och denne helige Ande han skulle vägleda dem in i hela sanningen, om att Jesus är vägen sanningen och livet. De skulle bli coachade av Jesu Ande, genom att vila i Jesu löften och hans ord. Han hade sagt till dom att hans ord är Ande och liv.
Jag har en dröm att Sveriges folk ska få syn på den verklige Jesus.
Jag har en dröm att Sveriges folk ska bli fyllda av Jesu Ande.
Jag har en dröm att Sveriges folk ska få en erfarenhet av den verkliga kärleken som kommer ur Guds hjärta.
Jag har en dröm att Sveriges folk ska upptäcka Jesus som den gode herden, ledaren, coachen, som går att lita på, han som inte sviker, han som inte vänder bort sitt ansikte från oss utan ständigt har ett tillvänt ansikte mot var och en av oss.
Jag har en dröm om att svenska folket ska upptäcka att vi inte är en börda för Gud utan vi är hans älskade barn.
Jag har en dröm om att svenska folket ska i tro ta emot erbjudandet om evigt liv genom Jesu död och uppståndelse.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”
Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.
Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.
En gång ska alla folk och språk lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.
Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.
Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.
De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.
I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.
Men bibeln uppmanar oss att se uppåt. Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.
Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.
Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.
Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.
Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?
En skön helg önskar jag dig. Allt gott Gösta Degerman
24: söndagen efter trefaldighet
22:a söndagen efter trefaldighet
21:a söndagen efter trefaldighet
19:e söndagen efter trefaldighet
17:e söndagen efter frefaldighet
16:e söndagen efter trefaödighet
15:e söndagen efter trefaldighet
14:e söndagen efter trefaldighet
13:e söndagen efter trefaldighet
12:e söndagen efter trefaldighet
3:e söndagen efter trefaldighet
2:a söndagen efter trefaldighet
1:a söndagen efter trefaldighet
Copyright © All Rights Reserved