kyndel

    Andakter

Kyndelsmässodagen eller Jungfru Marie Kyrkogångsdag

Uppenbarelsens ljus

 

20 veckor kvar till midsommar. Det känns väl gott i både kroppen och i hjärtat. Det dröjer inte länge förrän vi får lapa sol i någon snödriva medan vi hör hur småfåglarna börjar sitt kvittrande och takdroppen ger oss en försmak om att sommaren är på väg: Vi lever inte längre i polarnatten utan ljuset blir allt starkare för varje dag som går.

 

Forskare säger att ljuset gör något med oss svenskar. De flesta av oss vet ju att ljuset gör oss gladare och att vi blir piggare av ljus. Många av oss har känt oss lite nere under den mörka perioden av året, jag menar förstås mig själv. Jag blir ofta låg i mitt sinne under den mörka perioden, men något händer i mitt inre när solen tittar fram och dagarna blir ljusare och längre.


Enligt forskarna har vi ofta brist på D-vitamin här uppe i norr på grund av det uteblivna solljuset under den mörka vintertiden. Det är därför menar forskarna att vi blir gladare när solen ger oss en rejäl D-vitamin boost när solen och värmen återkommer till oss.

 

Jokkmokks marknad pågår under den kommande veckan och arrangörerna hoppas förmodligen inte på töväder utan att det som vanligt ska vara rikligt med snö och kallt. Där kan marknadsbesökarna gå och lyssna till operaklassikern Askungen, eller bada i isvak eller titta på någon film förutom att strosa runt bland de många försäljningsstånden.


Bland de tusentals besökarna finns också ett gäng kristna från olika delar av vårt land för att sprida Guds ljus bland marknadsdeltagarna. De inbjuder till samtal och sånggudstjänster av skilda slag. De har tagit uppdraget på fullt allvar att få erbjuda helgens tema fullt ut som är uppenbarelsens ljus.       

 

När vi möter Jesus i söndagens texter, möter vi honom i en liknade situation som det Jokkmokks marknad återspeglar. Det är liv och rörelse i Jerusalem i och kring templet. Det berättas att han bärs fram till templet av sina föräldrar Maria och Josef. Föräldrarna ska göra det som lagen föreskriver att varje förstfött gossebarn ska helgas åt Herren. Maria och Josef var noga med att lagens olika föreskrifter skulle hållas. Det lilla Jesusbarnet skulle omskäras liksom alla gossebarn i Israel. Omskärelsen var ett tecken, ett märke som hänvisade till lagförbundet i Sinai, men också till förbundet som Gud upprättade med Abraham. Genom omskärelsen blev Jesus upptagen i Israels nationella gemenskap och blev genom detta en del av Guds förbund med Israel.


 Uppenbarelsens ljus handlar om att Jesus är ljuset från Gud. Den gamle Simon lyfter upp det lilla barnet i söndagens texter och säger:

”Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna.”           Simon fick se i ett profetisk ljus att det lilla Jesusbarnet var den messias som han och hela Israel väntat på, att barnet skulle bli Guds ljus till mänskligheten.                                                                                                         

När Symeon lyfter upp den lilla baby Jesus och profeterar i söndagens text då ger han oss bilder från det himmelska fotoalbumet där bilderna talar om frid, frälsning, ljus, och härlighet.

             

Simon var klar med sitt jordeliv för han hade fått se och hålla uppe Guds frälsning.


Han säger att Jesusbarnet är ett ljus med uppenbarelse till hedningarna. Det ljuset är till Jokkmokk, till hela svenska folket ja till hela vår vilsna värld. Guds ljus har kommit till oss genom Jesus Kristus. Hans nåd är som vårvintersolens strålar som värmer våra frusna kroppar. Jag önskar och ber att du ska få ta del av Guds värmande strålar till en rejäl D-vitamin boost i helgen.

 

En skön helg önskar jag dig

Allt gott

Gösta Degerman


 

    Andakter

Söndagen före domsöndagen                                                                                                        Vaksamhet och väntan

Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”

Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.

Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.

En gång ska alla folk och språk  lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.

Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.

Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.

De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.

I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.

Men bibeln uppmanar oss att se uppåt.  Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.

Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.

Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.

Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.

Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?

En skön helg önskar jag dig.  Allt gott                                                                                              Gösta Degerman