Jag läste om Samuel Morse och Alfred Vail som utvecklade under 1830 talet något som fick namnet Morsealfabetet. Genom en svag ström av elektricitet skickades en kombination av korta och långa signaler av punkter och streck som alla hade en viss betydelse. Den är fortfarande än idag i bruk som till exempel när det gäller nödropet SOS som hörs likt tre korta tre långa och tre korta signaler.
Systemet har använts historiskt inom telegrafi, radio, sjöfart och militär kommunikation.
Den kristna kyrkan försöker att lära sig det himmelska morsealfabetet. Jag hoppas att Kristi kyrka ska hitta igen den bortglömda kommunikationen som heter bön.
”Tid att följa Herren!” Det är temat för EFS årsmöteskonferens som i år hålls i Piteå mellan den 15 och 17 maj. Konferensen omgärdas av mycken förbön där bönen bland annat handlar om att den kristna kyrkan ska våga vara kyrka i den här tiden.
Jag välkomnar EFS som rörelse tillbaka till sitt ursprung, där allting började 1802, i byn Porsnäs norr om Piteå. Där var en grupp dansanta ungdomar fullt upptagna med sin dans när den unge Per Brandell ställde sig mitt på logens dansgolv och ropade ut:
”Gud hur länge skall du väl tåla denna syndalevnad, som så fullständigt liknar Israels dansande kring guldkalven? Hur är det möjligt, att det straff varmed de hotades skulle undgå oss”? Dansen upphörde och ungdomarna greps av Guds Ande, de föll på knä mitt i dansbanan och lämnade sina liv till Gud.
Per Brandells mamma Katarina hade kontakt med himmelen när hon kväll efter kväll ropade ut sitt SOS, sitt hjärtas rop av hjälp till Gud för sin sons frälsning. Till slut kunde Per Brandell inte stå emot kallelsen. Per kapitulerade inför det heliga, likaså han vän Anders Rosenius, pappa till Carl Olof Rosenius som var en av grundarna för EFS 1856.
Katarinas rop, hennes SOS signaler till himlen fick betydelse för de tre största väckelserna i norr. Nämligen Nora väckelsen, Laestadius väckelsen och EFS väckelsen.
Katarina Brandell ropade ut sin nöd inför den helige, hon grät och bad om frälsning för sin son. Jag önskar att vi i dessa tider kunde få se och höra många ”Katarinor” som i innerlig bön använder sig av det himmelska Morsealfabetet där mottagaren hör och förstår vad som ropas och bedes. Jag önskar att det skulle bli en ny tid att följa Jesus. Att Guds folk lär sig tre korta, tre långa och tre korta signaler till ett starkt SOS. Som jag ser det är den starkaste liturgiska bönen ordet, HJÄLP! Anden kommer vår svaghet till hjälp skriver Paulus.
Vi läser den här tiden på året om hur de skrämda lärjungarna förvandlades när den helige Ande kom över dem. Deras sinnen förvandlades från åsikter till insikter. De kunde stå inför Jesu bödlar och frimodigt säga, ”Vi för vår del kan inte låta bli att tala om vad vi sett och hört”. Kan det bli EFS och Kristi kyrkas nya tema.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”
Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.
Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.
En gång ska alla folk och språk lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.
Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.
Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.
De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.
I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.
Men bibeln uppmanar oss att se uppåt. Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.
Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.
Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.
Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.
Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?
En skön helg önskar jag dig. Allt gott Gösta Degerman
24: söndagen efter trefaldighet
22:a söndagen efter trefaldighet
21:a söndagen efter trefaldighet
19:e söndagen efter trefaldighet
17:e söndagen efter frefaldighet
16:e söndagen efter trefaödighet
15:e söndagen efter trefaldighet
14:e söndagen efter trefaldighet
13:e söndagen efter trefaldighet
12:e söndagen efter trefaldighet
3:e söndagen efter trefaldighet
2:a söndagen efter trefaldighet
1:a söndagen efter trefaldighet
Copyright © All Rights Reserved