Andakter

    Andakter

Femtonde söndagen efter trefaldighet

Ett är nödvändigt

Mina öron har jag haft besvär med hela min uppväxt. Vid fyra års åldern opererades jag för benröta i örat tror jag det hette. Vid 10 års åldern plockade läkaren ut ett par stora fetvaddstussar från mina öron. Jag hade för många gånger sagt va, till syskonen och mor därför blev det bussfärd till Umeå lasarett där den enkla operationen ägde rum.


Det var som ett mirakel minns jag när fetvaddstussarna togs ut från mina öron. Jag hörde på ett helt nytt sätt, både fåglarna och bäckens lugna porlande.                                                            

Att kunna lyssna är ju en bra sak i livet. Jag kom ihåg mina tidiga problem med öronen när det plingade till i min telefon och jag kunde läsa meddelandet från audionomen att jag var välkommen att prova in hörapparater.


Under flera års tid har jag många gånger fått säga va, till min hustru. Ofta har jag varit tvungen att ställa mig framför henne för att höra vad det är hon har att säga till mig. Nu ska det bli ändring på det, för när jag får mina hörapparater kan jag sitta i vardagsrummet och höra henne ifrån köket. Men jag har klurat ut att det finns ju en avstängningsknapp på de där apparaterna också.


I söndagens texter möter vi Jesus på hembesök hos vännerna Marta, Maria och Lasarus. Maria och Lasarus sitter ner tillsammans med några vänner för att lyssna till det Jesus hade att säga. I en översättning står det om folket kring Jesus att de hängde vid hans läppar, de ville höra allt det som kom ut ifrån hans mun. Jesus är ju ordet från Gud därför är det så viktigt att lyssna till ordet som kommer från hans mun. Marta stressade i köket men Jesus säger till Marta att Maria hade valt den goda delen, nämligen att lyssna till ordet. ”Tron kommer alltså av att man hör budskapet, och budskapet hörs genom Kristus ord.” skriver Paulus i Romarbrevet 10.


Maria valde det enda nödvändiga. Hon valde att sätta sig ner vid Jesu fötter för att ta del av hans undervisning. Hon ville vara nära, för att inte missa något av vad Jesus hade att säga

.

Det är ju val på söndag, hur och vem vi väljer till regering, landsting eller kommun kommer att prägla de beslut som vi blir en del av de närmaste åren.

Det jag menar som är det allra viktigaste valet i detta liv är hur vi ställer oss inför evigheten. Jesus säger att det allra viktigaste valet är att stanna upp och lyssna till hans ord. Jesus vill att vi ska släppa taget om allt detta jordiska och i stället söka Guds rike, för när vi gör det, då ska också allt det andra falla på plats. Vi behöver ratta in Guds hörapparat till att lyssna.

Ett är nödvändigt och det är att söka Jesu närvaro i sitt liv.


Där finns tryggheten, där finns bekymmerslösheten, där finns glädjen, där finns hoppet, där finns förlåtelsen, där finns upprättelsen, där finns livet. I de flesta antependier i våra kyrkor står det med sirlig stil. Hör så får er själ leva.


En skön helg önskar jag dig

Allt gott

Gösta Degerman


 

    Andakter

Söndagen före domsöndagen                                                                                                        Vaksamhet och väntan

Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”

Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.

Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.

En gång ska alla folk och språk  lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.

Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.

Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.

De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.

I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.

Men bibeln uppmanar oss att se uppåt.  Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.

Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.

Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.

Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.

Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?

En skön helg önskar jag dig.  Allt gott                                                                                              Gösta Degerman