”Om du tänker baka så får du åka iväg och handla det du behöver.” Det var hustruns bestämda åsikt att ska jag baka ska jag också inhandla det som behövs. Vi satte oss ner vid köksbordet för att skriva ner vad jag behövde köpa till den limpa som kvinnan min kallat för, ”Astrids jullimpa.”
Jag skrev ner på en lapp allt det jag skulle behöva för att kunna baka denna sirapslimpa och åkte sedan iväg för att göra mina inköp. Våra barn och barnbarn älskar denna limpa som för oss har blivit något av en jultradition att grädda. Att den heter Astrids jullimpa i vår tradition är att den har namngivits som en limpa som hustruns moster alltid gjorde under jularna när hon växte upp. Därav namnet Astrids jullimpa.
Vår måg är en riktig fena på att baka surdegslimpa, han brukar bjuda på surdegsbröd inte bara under julen utan i princip under hela året har han hållit surdegsgrunden eller surdegskulturen igång. Han har imponerat på mig med sin bakning och jag tänkte att den här julen ska jag bjuda på jullimpa som jag alldeles ensam har lyckats baka. Ja, nåja, nog har kvinnan min haft sin hand i degen också men jag har ändå fått sätta min stämpel på detta goda julbröd.
Jag har ju skrivit förr att jag inte är världsbäst i köket men jag gör så gott jag kan. Men imponerad blir man på kvinnan i en av helgens texter där Jesus ger en liknelse av hur hon gör en deg av 36 liter mjöl till denna deg tar hon en oansenlig liten surdegs bit, som gör att hela den enorma degen blir genomsyrad. Han ger också en liknelse om senapskornet, ett litet oansenligt litet frö som när det sätts i jorden blir till nästintill ett träd där himmelens fåglar kan bygga bo.
Ordet advent betyder ankomst eller väntan, andra advents texter talar om att Jesus ska komma tillbaka för att hämta sin brud, och att församlingen ska hålla sig vakande och beredda på hans ankomst.
I Julevangeliet berättas det om Jesu första ankomst. Det var något litet, något oansenligt som ett litet frö eller som den lilla surdegsbiten som genomsyrar hela degen. Lärjungarna var några skrämda män och kvinnor utan någon akademisk examen. Ur det enkla och oansenliga växte det till en enorm kraft där nu miljoner och åter miljoner människor har fått uppleva den förvandlande kraften i det evangelium som Jesus kom för att presentera för världen.
Psalmen 109 skrevs av Carl Boberg, han var både predikant, författare och riksdagsman, Hans mest kända psalm är ”O store Gud.” Han levde under senare hälften av 1800 talet då väckelsens eldar var brinnande i Sverige. Han fick vara en tröstare, uppmuntrare och varnare vid denna tid, då spriten och sedeslösheten var stor i vårt land.
Jag tycker att i vår tid, även vi behöver sådana män och kvinnor som Carl Boberg, som genom sin psalmdiktning hjälper oss att lyfta blicken från oss själva till att se och förstå undret i Betlehem. Vi behöver män och kvinnor som med det lilla enkla, fröet eller surdegskulturen vågar stå upp för den kristna tron som så helt kan förvandla människor och samhällen.
Psalm 109 vers 2 Han kommer hit, en Människoson, ur Faderns rike fjärran från och gästa vill vår boning. Han kommer ned till jordens grus med himlens kärlek, nåd och ljus och bjuder oss försoning. Ett sken är nu i öster tänt; det är advent, det är advent!
En skön andra advent önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
24: söndagen efter trefaldighet
22:a söndagen efter trefaldighet
21:a söndagen efter trefaldighet
19:e söndagen efter trefaldighet
17:e söndagen efter frefaldighet
16:e söndagen efter trefaödighet
15:e söndagen efter trefaldighet
14:e söndagen efter trefaldighet
13:e söndagen efter trefaldighet
12:e söndagen efter trefaldighet
3:e söndagen efter trefaldighet
2:a söndagen efter trefaldighet
1:a söndagen efter trefaldighet
Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”
Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.
Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.
En gång ska alla folk och språk lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.
Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.
Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.
De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.
I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.
Men bibeln uppmanar oss att se uppåt. Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.
Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.
Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.
Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.
Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?
En skön helg önskar jag dig. Allt gott Gösta Degerman
24: söndagen efter trefaldighet
22:a söndagen efter trefaldighet
21:a söndagen efter trefaldighet
19:e söndagen efter trefaldighet
17:e söndagen efter frefaldighet
16:e söndagen efter trefaödighet
15:e söndagen efter trefaldighet
14:e söndagen efter trefaldighet
13:e söndagen efter trefaldighet
12:e söndagen efter trefaldighet
3:e söndagen efter trefaldighet
2:a söndagen efter trefaldighet
1:a söndagen efter trefaldighet
Copyright © All Rights Reserved