Palm

    Andakter

Palmsöndagen                                                                                                                                  

Vägen till korset

Idrottsgalans höjdpunkt enligt mitt tycke är när TV sportspegelns pris delas ut. Det är alltid lika spännande vem som juryn har valt till att få detta ärorika pris. In på scenen 2026 kom en tärd kvinna som gett sitt liv åt sin älsklingssport, nämligen fotboll. Det var svenska damlandslagets förre tränare Domanski Lyfors som stegade in och tog emot publikens stående jubel.


Tv-sportens Sportspegelpris är ett pris som brukar delas ut i samband med den Svenska Idrottsgalan till den idrottsman, idrottskvinna eller lag som i tävling utfört en anmärkningsvärd prestation och som betytt mycket för sin idrott. Domanski Lyfors har också valts in i svensk fotbolls Hall of Fame. Hon har drabbats av en elakartad och inoperabel hjärntumör, därav hennes tärda utsida. Men insidan visade sig vara lika vital och positiv som alltid.                                                                                                   

I helgens texter kan vi läsa om jubelrop och eufori när Jesus kommer ridande in i Jerusalem på en ung åsna. Folket jublade, hoppade, viftade med palmblad och sjöng för full hals från psalm 118 som de lärt sig som barn i synagogan. ”Hosianna välsignad är han som kommer i Herrens namn, hans som är Israels konung.”


De stående ovationerna med handklappningar och jubelrop för Domanski Lyfors ville som inte ta slut. Hon prisades inte bara för sin insats för fotbollen utan också för hennes starka och envisa kamp mot cancern.                                                                                                  I lyxiga bilar kommer kändisar i långa rader för att gå på den röda mattan vid Golden Globe galan i Hollywood USA, eller Guldbaggegalan vid Cirkus i Stockholm. De kommer att ta emot folkets jubel och hurrarop. Kamerablixtarna kommer att lysa upp i kvällsmörkret och välklädda och leende kommer kändisarna att stå på rad för att låta sig fotograferas.

                                    

 När Jesus kommer in i Jerusalem åker han inte i en snygg bil eller är uppklädd för en galamiddag. Nej i all enkelhet rider han in på ett åsneföl. Nära marken, i ögonhöjd med människorna runt honom. Det var ingen röd matta som han fick beträda utan det var palmblad och kläder som låg framför honom. Ljudvolymen var hög och glädjen var total. Människorna hade blivit berörd av Jesus till Ande kropp och själ. De andliga ledarna höjde sina röster och försökte förmå Jesus att han skulle stoppa jubelropen. De försökte överösta folkets jubel och sa, ”mästare säg åt dina lärjungar att sluta!” Men Jesus svarade dem att; ”Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.”                                                                                                             

Är det så att du befinner dig i ditt livs värsta uppförsbacke, i din själ är det kaos. Kanske är du i samma situation som Domanski Lyfors att du fått ett dåligt besked från din läkare. I din förtvivlan funderar du hur du ska kunna hitta rätt, du är sårad av livet. 

                                   

Jag vet en som känner ditt hjärta, Jesus vet din kamp. Var inte rädd att öppna din själs smärta och ångest till honom, han orkar lyssna på dig, om än alla andra inte orkar, så orkar han lyssna.                                                                                                                                       

Jag önskar er en skön helg                                                                    Allt gott                                                                                              Gösta Degerman


 

    Andakter

Söndagen före domsöndagen                                                                                                        Vaksamhet och väntan

Det var sommar och varmt, vi satt i bilkön med nedvevade rutor utanför en Hamburgerrestaurang i Piteå. Vi hade tagit en paus från renoveringen av det hus vi köpt när vi flyttade upp efter några år från västkusten. I den stora amerikanska bilen framför oss lutade chauffören sig ut genom sidorutan för att ge sin beställning i den mikrofonförsedda stolpen utanför hamburgerrestaurangen. Han halvt ropade ut sin beställning genom att säga: ” I vell ha ett skrov å en koola!”

Frugan och jag tittade på varandra och log. Nu har vi kommit till Piteå kände vi. Här var det en riktig Pitebo som gjorde sin beställning på genuint äkta pitemål. På svenska lät beställningen som så: Jag vill ha ett skrovmål med en Coca Cola.

Vi kände oss verkligen hemma när vi hörde den mannens beställning. Skrovmål fanns inte att köpa söder om Stockholm, när vi försökte beställa ett skrovmål var de sydländska hamburgerbarerna helt novis vad det var vi pratade om. Här hörde vi nu för oss ett välbekant språk som vi lärt oss att älska, pitebondskan.

En gång ska alla folk och språk  lära känna varandra och vi ska få sjunga en sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, ”ängelska” eller himmelska det får vi se och höra då.

Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka. 300 gånger talar bibeln om Jesu återkomst, därför är denna sak viktig att belysa.

Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många kristna människor, när det gäller att dela den kristna tron, är att de lever som om att de tittar på TV. De sitter på sidan om och är iakttagare.

De vågar inte berätta om historiens största händelse att Gud blev människa i Jesus Kristus. De oroas i att, tänk om det jag säger blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.

I texterna uppmanas vi att lyfta blicken uppåt för att vänta på att Jesus ska komma tillbaka till vår jord igen. Som människor ser vi ofta bakåt, vi gräver i vårt förflutna och grämer oss över vad vi gjort eller inte gjort. Vi ser ofta åt sidan och retar oss på våra medmänniskor. Vi ser ofta rakt fram och tar ut i förskott alla tänkbara bekymmer som skulle kunna hända. Vi ser också ofta inåt och vänder ut och in på allt det vi gjort och tänkt.

Men bibeln uppmanar oss att se uppåt.  Paulus skriver, ”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus”.

Vi lever i tidens slutskede och vi väntar på att Jesus snart ska komma för att hämta oss hem. Under tiden har vi fått ett uppdrag av vår Herre och det är att berätta om det mest fantastiska som hänt i världshistorien, att Gud blev människa och att han har öppnat himmelens portar för oss.

Jag tror att när vi en gång kommer till himmelen då blir det ungefär som för oss när vi satt i bilkön framför hamburgerrestaurangen vi hörde en röst, en välbekant dialekt som talade om för oss att vi var hemma.

Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat en levande väg till Gud.

Den är öppen för var och en som vill. Visst vill du vara med när han kommer?

En skön helg önskar jag dig.  Allt gott                                                                                              Gösta Degerman